Igår

Igår var jag som skrivet tidigare, i Stockholm.
Jag var till Ersta sjukhus och pratade om en ev. viktoperation.
Här kommer en liten redogörelse.

Dagen före kände jag mig som en nervvrak.. mådde skitdåligt.. hade ont i magen och konstiga känslor studsade runt i min kropp.
Vet egentligen inte varför..för jag jag viste att jag bara skulle dit och prata och inget annat.
Skulle kunna tro att det helt enkelt var resfeber..
resfeber när man skall åka till Stockholm låter väl bra nog konstigt kanske men inte för mig..
Jag är första klassens skogs/bonn idiot så att säga... trivs bäst ute i skogen helt enkelt.

För att resan skulle bli trevligare så hängde bästa T med.
Tur var väl det för jag blir lite stirrig när jag kommer till den stora staden *fniss*

Resan ner började väl förutom något kallt tåg.
Det var något elfel på tåget (x2000) vilket innebar att värmen inte var den bästa, bistron var inte öppen, dörrarna som stängs med el, stod och slog i varje kurva och själva kurvtagningen så att säga märktes ganska kraftigt.

Väl nere i Stockholm letade vi upp ett ställe att äta på.. Vi var hungrig och vi hade tid på oss innan jag skulle vara på Ersta sjukhus.

Efter välbehövt intag av föda satt vi en stund och kikade på alla människor som spatserade förbi ....varför springer alla stockholmare.. jag förstår inte.

När tiden började närma sig så gick vi till  busshållplatsen och inväntade bussen som skulle ta oss från centralen till Ersta.
Väldigt praktiskt var att man bara behövde skicka ett sms med en specifik text till ett speciellt nummer för att köpa en biljett..
Super praktiskt.

Hoppade av vid busshållplatsen nedanför Ersta sjukhus och påbörjade vandringen upp via en gigantisk backe.. shit vad den brant.
Väl uppe var utsikten slående...

Gick in och anmälde mig i receptionen, betalade patient avgift och gick och satte oss i väntrummet en trappa upp.
Efter en stund hämtades jag av en trevliga sjuksköterska som välkomnade mig till Ersta sjukhus och bad mig följde med henne för vägning och mätning.
Resultatet av det var väl inte större överraskning.
Sedan testades blodtrycket och magen mättes runt om.
Fick sedan svara på lite frågor om jag käkade några mediciner bl.a.
Därefter fick jag vänta en stund ute i väntrummet igen.

Efter en liten stund så kom samma trevliga sjuksköterska och hämtade mig igen och visade in mig i ett rum där jag fick sitta en liten stund.
Därefter fick jag träffa kirurgen som med inlevelse berättade om operationen och frågade lite om min sjukdomshistoria, vikthistoria och om jag känner till något om just denna operation.

Jag hade väntat mig värsta korsförhöret och satt hela tiden beredd på att snart kommer det.. snart kommer det.... men det kom aldrig..

Han bad mig istället lägga mig ner på britsen och sen lyssnade han på hjärtat och lungorna och klämde på min mage... kände mig som en degklump när valkarna skvalpade hit och dit.

Fick sedan sätta mig ner och väntade mig återigen att kortförhöret skulle börja.. men istället sa han : ja men då tar vi väl och bokar in en operationstid då.
Kände att jag bara gapade...såg säkert ut som ett fån.

Fyllde i en massa papper om diverse sjukdomar och infektioner och sådant som inte är alltför bra att ha om man skall opereras.. vilken tur att jag kunde svara nej på alla då :)

Därefter var det en besök hos dietisten som gällde.
Hissen upp till våning 5.. fick komma in på en gång.
Där fick jag reda på hur mitt liv kommer att bli strax före operation och efter operation och resten av mitt liv när det gäller mat och medicin.

Efter dietist besöker var det bara att skynda iväg till lab för blodprover... fy farao vad med rör de skulle ha.

Jag sa att jag ogillade att ta blodprover att det är svårt att hitta ådrorna på mig eftersom de springer iväg snabbare än kvickt när det är dax för blodprov.
Det finns ett bra ställe och det är på sidan av handleden.. strax under tummen..
Tror ni att hon lyssnade på mig... nej nej nej... fick gräva ett bra tag innan hon fick tag i blodet.. bläää...
Hela tiden så mumlade hon för sig själv och suckade.... men hon var absolut inte otrevlig på något sätt.. hon presenterade sig.. och så men var väl lite underlig enligt mig.. men strunt samma  hon fick sina rör med blod och T och jag kunde sticka därifrån.

Vi tog bussen in till centrum och T konstaterade att fy fan va bra att man inte är busschaffis.. när busschaffisen slingrade runt på små vägar och åt höger och vänster och runt , runt runt. usch.

Sprang runt en stund i olika butiker och satta och sedan och käkade thaimat.. mumsit värre..men ack så starkt.

Fick sedan sitta ett bra tag på centralen och vänta på vårt tåg... hade inget annat för oss.

Kom hem vid 23:30 ungefär... tog ett tag och värma bilen... så att jag såg något genom rutorna :)

Idag är jag fruktansvärt trött.. kan knappt hålla ögonen öppna... jobbigt