Funderar lite.

Var på ett möte på Andreas skola i måndags.
Vi pratade om huruvida han behöver extra hjälp eller inte.
Jag fråga då om de inte kunde ge honom någon form av läxa ..kanske en gång i veckan eller två gånger i månaden, så att Nicklas och jag kan hjälpa honom hemma också.
På det sättet skulle ju Andreas få lite mer hjälp att hänga med i undervisningen.
När jag hade lagt fram detta förslag så utbrister lärarinnan som förövrigt är underbar (andreas avgudar sin "fröknar") att: vad glad jag blir när jag hör något sådant.

Det som slog mig då var att : Vill inte alla föräldrar hjälpa till så gott det går...så att barnen klarar sig bra i samhället.
Jag menar.. om min son behöver mer hjälp för att klara undervisningstakten, så hjälper jag till.. så är det bara.
Jag kan givetvis inte göra allt... eftersom jag inte är utbildad lärare.. men jag kan hjälpa min son med det mesta som rör inlärning av bokstäver, nummer, ljud, rimma m.m.
Klart att jag vet att det finns föräldrar som tycker att det är skolans uppgift att undervisa barnen.. och visst, det är det väl också på ett sätt, men vi som föräldrar har fortfarande det övergripande ansvaret att lotsa våra barn, hjälpa våra barn, så gott det bara går.

Eller har jag fel där... är det bara jag som tänker så ??