Barnen

När man har barn får man sannerligen aldrig tråkigt...
Det händer något varje dag.. som får en att skratta men också gråta.
Men så är livet...
Skall berätta om små händelser de senaste dagarna som mina små gudklimpar i högsta grad är huvudpersoner i.
Men först skall jag berätta om hur jag uppfattar dem.

Andreas 6 år.

Lite försiktig men väldigt vetgirig.
Duktig på att skruva och bygga.
Ganska explosiv i sitt humör men det kan ta lång tid att värma upp så att säga. Det explosiva kan komma en vecka efter själva upprinnelsen till det hela... då har han gått och grundat på det hela och kommit fram till att vad som skall ske... givetvis gäller inte detta alltid .. utan även han kan explodera på ett ögonblick.
Väldigt lik mig... lätt för att gråta när han blir arg...tårarna sprutar och dörrarna smälls igen.

Jon 4,5 år.
Vår lilla diva med otrolig skådespelar talang.
Vill väl helst av allt få allt serverat.. skulle troligtvis trivas alldeles utmärkt att sitta på en av de där bärstolarna som de hade i det antika egypten. och bli matad med vindruvor *skratt*
Envis som synden.
Kan linda vem som helst runt sitt lillfinger bara genom att le.
Har otroligt kort stubin och kan tända till på ett litet ögonblick..

Båda två kan komma med så klockrena påstående så att man bli alldeles förstummad.


För några dagar sedan så satt vi i bilen på väg till dagis, fritids och jobb.
Det är fullmåne och stjärnklart.
Jag säger då till Andreas och Jon - Titta där är månen.
Jaaa säger de i kör.... så stor den är..utbrister Jon.
- Ja den är full.. säger jag
Andreas ser lite fundersam ut och utbrister sedan med en frågande röst.... - Har den druckit öl ?
HEHEHE man kan ju undra vad han har fått det ifrån... öldrickande är inte speciellt vanligt hemma hos oss...

För ett par veckor sedan så var barnens morfar på besök.
Barnen och morfar lekte för fullt när Andreas plötsligt flyger på Jon och pucklar på honom rejält.
Jon blir självklart ledsen och Morfar frågar givetvis varför Andreas gjorde så.
Andreas säger då att Jon bet honom.
-Det gjorde han väl inte alls...säger morfar
- Jo för en vecka sedan..säger Andreas med förorättad min...
Där kan man snacka om att vara långsur....


Igår var vi och badade på "äventyrsbadet" i Sveg.
Vi kom lite för tidigt så vi åkte in på statoil för att besöka toaletten och handla lite fika.
Allt gick väl bra tills jag tyckte att jag barnen kunde gå ut till bilen medans nicklas stannade i kön.
Det vägrade Jon.. för han skulle minsann stanna kvar med pappa...
För att i möjligaste mån undvika en scen så gik jag och Andreas ut och lämnade Jon och Nicklas inne på statoil.
Efter en stund såg jag Nicklas smått desperata blick genom fönstret.
Gick då in i butik för att kunna ta med Jon ut.

DÅ BRÖT HELVETET LÖST.... minst sagt...

Jon försökte ta alla godisar som fanns... bita i alla och på det sättet tvinga oss att köpa dem... som tur var så var jag snabbare och ryckte åt mig godiset (chokladkakor av alla de slag)
Detta gjorde Jon rosenrasande och han tänkte riva ner lite saker bara för att få en reaktion från oss.
Fick tag i honom i sista sekund men det var sent.. dock inte för inredningen i butiken utan för att stoppa den stora förvandlingen.. förvandlingen från liten pojke..till Jons stora paradroll.... MIDGÅRDSORMEN.

Denna roll eller karaktär tar han fram när det finns en stor publik.
Jon älskar nämligen publik...

När jag skall ta honom i handen och leda honom ut blir han så tung så tung...
Jag orkar givetvis inte honom med en hand utan försöker ta upp honom från golvet med båda händerna... detta medför att han på något underligt sätt blir längre...och ännu tyngre...precis som midgårdsormen vart när Tor skulle lyfta "katten" i jättarna sal.
När jag flåsande och frustande och säkerligen illröd i ansiktet ger upp tanken på att få ut honom till den väntande bilen på detta sätt...krokar jag upp honom under hans armar... dvs slår mina armar runt honom strax under hans armar oh krokar fast mina händer i varandra.
På detta sätt kan jag sedan dra ut honom till bilen.... i rollen som midgårdsormen har Jon tappat bort sina ben ser troligtvis ut som en säck potatis när han dinglar i min armar.
Väl framme vid bilen får jag inte upp bildörren med en hand utan måste släppa Jon.
Detta medför att han sätter sig på marken.
När jag sedan skall ta upp honom och få in honom i bilen så glider han snabbt som ögat under bilen så att bara armarna och huvudet syns.
Får tag i honom strax innan även dessa kroppsdelar skall försvinna under bilen.
Drar kvickt fram honom och skall nu försöka få in honom i bilen.
Jon går då kvickt över till sin andra stora rollkaraktär... Mister Fantastic (i Fantastic Four)
Han ...precis som mister fantastic kan töja ut sina armar och ben och på så sätt hålla sig kvar över allt.
Tex i en dörröppning..
Hur man än trycker på kroppen eller drar i armarna för att få loss dem från dörröppningen så sitter de kvar. och studsar tillbaka ..precis som ett gummiband.
När jag äntligen får in honom ser jag att Jons älskade publik set på föreställningen typ hela tiden..
Så där lagomt roligt för mig...
Sätter mig till rätta i bilen och försöker andas llugna andetag... min blick är nog rätt så svart vid det här laget.
Jon som ev känner detta... börjar le och fladdra med ögonfransarna och säger med sin ubergulliga röst... älskar dig mamma.. du är så gullig.... detta gör ju givetvis att jag inte kan vara sur längre...
Strax innan Nicklas kommer ut från statoil tar han tillbaka allt guligt han sagt och går in i sin 3:e rollkaraktär... den som butter i snövit och de 7 dvärgarna.
Surläppen går ner till forknölarna och han utbrister i små förorättade hm lite då och då.
Dock blir det annat ljud i källan när vi säger att vi struntar att åka och bada om han inte skärper sig...

I förrgår så tänkte jag att Jon och Andreas skulle få spela ett av de dator som de fick i julklapp.
Vi valde Mulle Meck där de skulle få bygga en bil.
Jag började med att visa hur det skulle göra oh sedan fick de spela själva...
Snart bröt 3:e världskriget ut och innan jag hann fram så fick Jon en rak höger som självaste Rocky skulle bli avundsjuk på.
Denna höger träffade olycklig och Jons läpp sprack...
Blodet rann som det oftast gör när läppen spricker... och Jon som den gode skådespelaren han är... utbrister med ett otroligt lidande att han dööööööööööööör.....han måste på sjukhuset....
Efter att ha stoppat blodflödet så frågar jag honom ad som hände... han svarar då med lika stor lidande att Andreas är dum...
Jag frågar då om vad han gjorde.... med förvånad min så svarar han...- jag var snäll...
Detta påstånde tror jag nog inte allt för mycket på.