Läkare

Har jag någonsin nämn hur mycket jag ogillar sjukhus och läkare..
Jag kan nämna det igen.. jag ogillar sjukhus och läkarkåren starkt...

Jag har ju gått med en envis knäskada en längre tid nu.
men eftersom jag ogillar läkare och sjukhus har jag undvikit att gå dit.
Men idag ansåg jag att det inte gick längre... det bara gör mer och mer ont.
Så jag gick dit och det första den där läkaren säger är... ja du är ju överviktig.
Vid det där laget var jag så oerhört less på att sitta å vänta på en ointresserad läkare att jag bara snäste att min knäskada inte har nått med min övervikt att göra... givetvis förbättrar inte min övervikt situationen men knäskadan beror inte på den.
Jag sa också att jag var jävligt medveten om min övervikt och att det inte går en dag utan att jag tänker på den.
Jag sa att jag ville hitta en läkare som skulle skriva ut en remiss till kirurgen...för viktop.
Läkaren tittade på mig med lilla gumman blicken och sa att det är ingen läkare som kommer att skriva ut nån remiss till viktop innan det är utrett här lokalt... med dietist och allt...
Men jag vet ju att det är flera som fått komma in i viktopsvängen utan att först gå till dietist lokalt. Bara man uppfyller kraven och det gör jag.

Grät hejdlöst i bilen hem... förnedrade mig totalt känns det som... ogillar läkare ännu mer...
Varför ser det inte att det är en människa bakom allt fett... en människa som både kan tänka och känna. En människa med en fungerande hjärna... Jag är inte dum i huvudet... jag är en stark kvinna som sakta håller på att malas ner till ingenting... det kan ta dagar, veckor, månader eller t.o.m. år... men träffar jag inte någon som förstår mig snart (inom läkarkåren) så vet jag inte vad jag gör.
Känner mig mig så satans orättvist behandlad...

Tvingade dock läkaren att skriva en remiss till röntgen som förhoppningsis sker på måndag.
Nu skall jag ta en voltaren, smörja in knät med zonsalva och sen titta lite på tv.

Imorgon får jag ta nya tag..