Läkarbesök

Igår var jag till doktorn.. röntgade knät och fick det undersökt från alla håll och kanter.
Träffade en helt underbar läkare som jag hade god lust att ta med mig hem och aldrig släppa ifrån mig...
Missförstå mig inte här... det var av helt läkarmässiga orsaker jag hade lust att ta med mig honom hem. :)
Jag tycker inte om läkare och sjukhus..
Sen har jag träffat på riktigt jäkla rötägg till läkare... gamla stofiler som tror att de är så duktiga.
Men de har noll koll på hur man tar en människa.. hur man tar hand om en människa som söker hjälp.
De bildar sig en uppfattning från första stund bara genom att titta på personen i fråga och sen avviker det inte en tum från den inslagna banan.
En överviktig människa behöver inte automatiskt ha en utsliten kropp (utslitna knän osv) eller för den delen vara helt dum i huvudet..
VI är ganska normala av oss fast vi är överviktiga.
Denna läkare tiitade mig i ögonen, log lite , var trevlig, lyssnade på vad jag sa, flikade in med lite frågor.
Undersökte knät från alla håll och kanter. och sa att troligt är en det meniskskada eller möjligt en ledbandsskada.

Liten förklaring: Meniskerna är två halvmåneformade skivor som fungerar som stötdämpare i knäleden.

Frågade om skadad uppkommit pga min övervikt och fick till svar att NEJ det har den inte. (men att precis som jag sa, att övervikten inte hjälper upp det hela)
Till skillnad från miffot till läkaren som jag var till i fredags kväll som bara såg min övervikt.

Att en läkare lyssnar på sin patient är en förutsättning för att kunna bota patienten ifråga.
Lyssnar man inte kan man missa viktig information.
Detta kan leda till onödigt lidande.