Söndagen den 20 September

Gårdagen började med uppstigning klockan 5:30, sedan frukost, dusch och påklädning.
For sedan ner till klubben och figgade på årets sista MH (på Järvsö Brukshundklubb)
Jag skötte dumpen, spöke och pappersarbete.
8 hundar totalt under dagen, bla schäfrar, labradorer, schipperke, Borzoi och en rhodesian ridgeback
Efter nedplockning av banan och städning inne i klubbstugan åkte jag ut i skogen med hundarna.
Där hade pappa lagt två blodspår/viltspår åt Mynja och Zilva.

Mynjas spår var ca 600 m långt, två vinklar, bloduppehåll och givetvis en klöv på slutet.
Har testat viltspår en gång tidigare och då en mycket kort sträcka + att Zilva och Nicklas redan gått det.

Mynja började med att nosa av "skottplatsen" väldigt noga men svängde sedan av mot vänster och flura.
Eftersom hon inte kommit mer 3 meter så stod jag kvar på samma ställe och lät henne undersöka platsen för att försöka finna vart spåret ledde,
Hon fick snart upp spåret åt rätt riktning och gick iväg...
Hon var ganska hetsig och jag fick bromsa henne rejält för att det inte skulle gå för snabbt.
Första vinkeln gick hon över några meter och fick då gå tillbaka och ringa in spåret.
Det klarade hon galant och vi körde på.
1:a hälften av spåret så gick hon i ganska vida slag men höll sig i vittringstunneln.
2:a hälften hade hon kommit ner i varv och gick i huvudsak i spårkärnan med nosen nere på marken hela tiden..
2:a vinkeln tog hon väldigt snyggt ..
När hon kom fram till spårslutet (dvs klöven) så nosade hon på den men ville sedan vidare på spåret.
Eftersom hunden bara behöver markera klöven för att det skall godkännas var det ok men jag vill att hon skall ta upp den för att vara säker på att domaren kommer att se när hon markerar klöven (när det väl är dax för prov)
Vi lekte därför ett tag med den och tillslut tog hon upp den och sprang stolt ner till mamma som stod på vägen. Sedan bar hon den hela vägen till bilen med hög svans och spänstiga steg. Syndes att hon var stolt över sitt fynd.
Super nöjd med Mynja och hon skulle nog klara ett anlagsprov nu och kanske även ett öppetprov.. men jag tror jag väntar till nästa år så att jag får till det exakt som jag vill att det skall se ut.

Zilva då ?

Där hade pappa lagt ut ett ca 150-200 m spår med lätta böjar (istället för vinklar)
Zilva undersökte "skottplatsen" noga men fick inte upp spåret riktigt.
Jag stod kvar tills hon kändes sig säker på vilket håll spåret gick och följde sedan med.
Till skillnad från Mynja så spårar Zilva väldigt lugnt och försiktigt och ingen bromsning behövs.
Lugnt och fint tog vi oss fram.
Eftersom Zilva är ganska förarvek så är det viktigt för mig att inte trassla in linan i något så att det blir ett rycke eller något sådan i linan.
Zilva tror då att det är fel det hon gör och stannar.
Detta är givetvis något vi skall träna på och få henna att få mer självförtroende och ta för sig lite mer.
Men det hela gick bra och vi slapp fastna med linan någonstans.
1:a böjen fick hon ringa in lite medans hon tog den andra böjen snyggt och prydligt.
När hon kom fram till klöven så plockade hon upp den alldeles själv men med stor försiktighet (hon är otroligt lätt i munnen)
Givet fick hon mycket beröm och lek.
Leken tar jag till för att få henne att ta klöven lite snabbare och med lite mer styrka.
Även hon fick springa ut till mamma som stod och väntade på vägen.
Stolt som en tupp gick hon sedan till bilen med hög svans och spänstiga steg.

Under de båda spår omgångarna så regnade det.. rätt så mycket också.
Dyngblöt kan jag lugnt säga att jag var när jag kom hem.

Överlag en lyckad dag men otroligt tröttsam... trött och slut i hela kroppen.