Inskolningen är jobbigare än jag trott.
Men så fort jag gick därifrån så hade det tydligen gått bra.. så det är väl som jag sa... det är föräldrarna som skall skolas in, inte barnen.
Andreas grinade och ville inte alls vara kvar när jag skulle gå därifrån... men jag måste ju göra det... så fröken fick hålla i honom och jag gå därifrån...
Satt en stund i bilen och grät lite måste jag erkänna... det var fruktansvärt jobbigt att lämna sitt otroligt ledsna barn.. jag kände mig som värsta svikaren..
Men som sagt.. det hade gått super bra... han hade grinat ungefär 1 minut efter att jag gått och sen var det full fart.. så imorgon blir det samma sak igen... åka dit... säga hej då vid dörren och gå på en gång... och sen hämta utanför matsalen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej hej kommentera mera :)