Igår var det super fint väder...
Jag blir som regel väldigt rastlös när det är fint väder...
Jag vill ut å gå.. gå långt...
Detta med att gå långt är ganska omöjligt när man har barn.. framför allt tvåbarn.
Barn som inte vill sitta i en vagn utan gå själv..
jaja ut skulle jag i allafall..
Till saken hör att det är vinter... å inte vilken vinter som helst.. det är en jävligt as hal vinter.. vilket medför att man istället för att få sträcka ut sina långa ben så får man gå som en vaggande anka å bearbete sina sjärt muskler så till den milda grad att man troligtvis kommer att få rejält med träningsvärk på kvällen eller morgonen efter.
Började med att fixa i ordning lite matsäck... dryck, äpple, banan, skinka, grillad kyckling och matiga muffins (med fetaost, soltorkade tomater och basilika).
Packade ner allt i en väska och klädde på mig och barnen.
Andreas glatt kvittrande och Jon sur som en ättiksgurka.
Var det inte en bil som han skulle ha just precis då så var det en skrynkla på strumpan...
När vi fått på oss alla kläder så gick vi ut i det strålande vädret.
Andreas ville gå och jag tänkte att Jon gott kunde sitta i pulkan... det ville inte Jon.. och det talade han om VÄLDIGT ljudligt...
Bestämmer mig snabbt att gå på hans vilja å låta honom gå själv fast jag vet att även det kommer att sluta i ett avgrundsvrål från hans sida..
JAJA sagt och gjort..börjar gå min ankgång med mina två ankungar efter mig..
gå försiktigt säger jag... men order försiktigt finns inte i deras ordlista.. vilket medför att båda halkar och dunsar ner på sina små bakar... Andreas reser sig och fnittrar hysteriskt medans Jon får ett hysteriskt utbrott..
Vet inte riktigt varför en total hysterisk unge kan vara så fruktansvärt gullig....
Han skriker. gormar fräser och tittar under lugg och surläppen når ända ner till marken... men ack så söt han e heheheh.. jag bara måste lyfta upp honom och g honom en stor puss.. hehehe Andreas får givetvis en sån han också.. för han e ju också gullig :) *ler*
Efter mycket om och men kommer vi i allafall ner till älven där vi hade tänk ha våran lilla picknick i solen... dukar upp allt gått.... Andreas tycker att han får för lite dryck.... blir nöjd när han får lite till...
Jon kastar för 3 gången sin muffins på marken med ett illtjut direkt efter.
Tittar på honom med sträna ögon och säger att kastar du en muffins till så får du ingen till...
Någongång måste detta ha gått in i honom att när mamma tittar med en sån blick då måste man ta det på allvar...
Blir nästan förvånad att det lyckas... Jon är nämligen i en period just nu.. allt är fel och allt som jag vill, vill inte han..
Andreas tar tillfället i akt och säger att han är duktig han... å det måste jag ju hålla med om.
Han delar generöst med sig av sin matsäck till Mynja som glupsk smäller i sig allt hon kommer åt.
Tittar sig omkring och säger med förundrad röst "älgar halkar inte på is" och fortsätter sedan att mumsa på sin muffins.
Hm njae det kanske de inte gör.. har ingen aning.... hmmm
